”Jag är 25 år, har barn – och bor ihop med min mamma”
Josefin Hansson, 25, har en son – och har aktivt valt att bo med sin mamma. Det är inte så lätt för många att förstå och hon får ofta kritik för det. Här hennes historia.
Läs också: Alexandra, 27: När ska Sverige börja bry sig om min fitta?
”Jag studerade på konvux på fastlandet men när jag blev klar flyttade jag hem till Gotland igen och kort därefter blev jag gravid. För mig var det en självklarhet att behålla barnet, fastän pappan och jag inte har någon relation. Jag har alltid velat ha barn men det är klart att det ändå var läskigt. Så när mamma sa att hon ville ställa upp tänkte jag ’vi kör!’.
Jag och min mamma bodde då i hennes tvåa på 45 kvadratmeter och det tog ett tag innan vi kunde få tag i den trea vi fortfarande bor i idag. Nu bor vi tillsammans på helt lika villkor, vi köper möbler tillsammans och ny tv tillsammans som vilka sambos som helst. Men folk tycker att det är konstigt. Ofta säger de: ’Ska du inte klippa navelsträngen snart och skaffa ett eget liv?’. Men de förstår inte att min mamma verkligen är min bästa vän och vi har en sådan relation där vi kan prata om allt, även sånt som andra tycker är lite konstigt. Men jag berättar det ju inte för min mamma, jag berättar det för min bästa vän”.
Läs också: Hayat, 17: ”Jag bär niqab – det här är vad jag möts av varje dag”
”Det känns ändå tufft att få höra att jag borde lämna min mamma ifred. Men hon vill ju detta lika mycket som jag och min mamma tog hand om mig när jag satt i blöja – jag ska ta hand om henne till hon sitter i blöja. Vi har bara en sådan relation, jag är uppvuxen bara med henne och vi har en väldigt stark relation.
Men till de som undrar, jag har ’klippt navelsträngen’. När jag gått ut gymnasiet stack jag till Grekland och bodde där och sedan bodde jag en tid på fastlandet. Men nu när jag är hemma igen är det inget konstigt för mig att vi bor tillsammans – vi tycker ju om det”.
”Det finns ju dock en anledning till att jag inte har dejtat på ett tag. Det brukar inte vara jättepopulärt när jag berättar att jag bor med min mamma och att personen jag träffar måste acceptera att det kommer att fortsätta att vara så. Skulle jag bli störtkär i någon som inte vill det kanske jag kan acceptera att mamma kan bo i gårdshuset, men inte mer än 10 meter bort. Om jag får välja, alltså.
Jag förstår att det är ovanligt, jag känner inte till någon som lever som jag bor. Men för oss fungerar det, vi har våra egna rutiner och precis som i en relation ryker vi ihop ibland – som det ska vara. Varför ska jag behöva flytta ifrån min bästa vän?
Dessutom ser jag hur bra det är för min son. Han får tidigt se vilken relation jag har med min mamma och det hoppas jag kan göra att han och jag får en liknande relation. Han lär sig tidigt att respektera äldre och har redan nu en underbar relation till sin mormor. Det ser jag som positivt”.
Läs också: 18 vanliga mammors bilder visar hur det känns att få barn
Foto: Privat
