Nathalie Mark: ”Captain Marvel får killar att se en 'tjejfilm'”

I helgen hade den allra senaste i den långa raden Marvelfilmer premiär. Den här gången var det dags för Captain Marvel (Brie Larson) som i en historia à la Stålmannen kommer från en annan planet för att rädda jorden från elaka utomjordingar. Och nej, det var inte någon vidare bra film – tre plus, helt okej! Men det är heller inte poängen med den här texten.

Redan innan ”Captain Marvel” hade premiär hade den på filmsajten Rotten Tomatoes översköljts av negativ kritik och dåliga betyg. Varför? För att superhjältefilmen hade en kvinna i huvudrollen och nu var de (i allmänhet) vita, manliga trollen förbannande. ”VART ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG!?”-kommentarerna haglade. Detta är såklart inte första gången. Star Wars-filmen ”The Force Awakens” satte den kvinnliga karaktären Rey i huvudrollen och var med om samma sak, Paul Feigs kvinnliga Ghostbusters-ensemble överröstes av hat och den banbrytande Marvelfilmen ”Black Panther” med både svarta och kvinnliga skådespelare blev också fullständigt nedröstad av troll.

Det var därför med en viss skepsis jag klev in i biosalongen i lördags, jag förväntade mig helt enkelt att salongen (öppningshelgen till trots) skulle vara halvfull. Så fel jag fick. Salongen var fullsatt och det var en helt annan publik än jag trott. Mer än hälften av publiken bestod av män som var där med sina killkompisar. Visst, det är en superhjältefilm – men hur många gånger har du sett en övervägande manlig publik under en biofilm med en kvinna i huvudrollen med? Jag kan ärligt säga att jag aldrig varit med om det. Absolut, det har hänt att det varit en stor andel män i publiken men då har de av allt att döma varit män som kommit med sina flickvänner.

Det manliga är alltid det neutrala. Nästan alla kvinnor jag känner ser på filmer med män i huvudrollen, kollar på tv-serier med en i stort sett enbart manlig cast, konsumerar poddar med manliga programledare och lyssnar på musik skapad av män. Det motsatta är inte lika vanligt. Så fort en kvinna står i titeln är det en ”tjejfilm”, en ”tjejserie”, en ”tjejpodd” och girl power-musik. Jag var till och med tvungen att be några män jag känner lista fem filmer med kvinnliga huvudroller som de sett de närmaste åren. Det gick inte bra. Och jag ber dig att göra samma sak, fråga din pappa, bror, vän eller kille om de kan rabbla upp en sådan lista. Jag lovar att de kommer få problem med det.

Utöver detta var filmen intressant av flera anledningar: Captain Marvel är ingens kärleksobjekt, hon letar inte efter någon relation, hon behöver aldrig spela på sin sexualitet (om ni sett Marvelfilmer kan ni jämföra med Black Widows karaktär som är fast i en loop av ”sexig brud lurar dumma killar”) och den allra viktigaste relationen i hennes liv är den till hennes bästa vän. Allt detta är så ovanligt att se i en Hollywoodproduktion att jag på riktigt blev rörd. Hur många kvinnor har inte sin bästa vän som deras allra viktigaste person? Och hur sällan är det inte vi hyllar den relationen?

Allt detta gör som sagt inte filmen till en bra film, den var medioker och lämnade mycket kvar att önska. Men det gör den till en viktig film. Att den megastora, Disneyägda superhjältefranchisen Marvel väljer att lyfta fram en annan slags hjälte är ett tecken på att världen är på väg att ändras till det bättre. Kanske. Nästa gång får filmen gärna vara bra också.

Läs också:

Black Panther är en feministisk milstolpe – och du bör se den
”Tack, Star Wars – snart är den vita, manliga hjälten död”
”Star Wars-filmen ’Rouge One’ ger nytt hopp för kvinnliga hjältar”

Foto: TT