Suad Ali: ”Kvinnor på flykt tecknas alltid som offer”
Suad Ali är aktuell med sin debutroman Dina händer var fulla av liv. För Baaam berättar hon om att våga tro på sin passion, om skrivandet och om de ögonblick i livet när man inser att allt kunde ha blivit helt annorlunda.
Varje månad utser vi på redaktionen en Baaambrud, någon som gör och säger smarta, coola saker som vi vill hylla. December månads Baaambrud är ingen mindre än migrationsexperten, statsvetaren och författaren Suad Ali.
I höstas släpptes hennes debutroman Dina händer var fulla av liv . Baaam tog ett snack med henne om hur man vågar tro på det man brinner för, att ha stora mål och om de ögonblick i livet när man inser att allt kunde ha blivit helt annorlunda.
Sa upp sig för att satsa på skrivandet
Suad Ali tar en promenad i skogen. Efter en lång period av videomöten från lägenheten i Stockholm försöker hon hitta stunder då hon kan komma ut och få luft.
– Det är så lätt att man fastnar hemma framför datorn hela tiden och det mår jag inte bra av.
Det har varit ett annorlunda år för Suad. För ett år sedan lämnade hon sitt jobb som expert på Sveriges flyktingkvot för att satsa helhjärtat på sitt nya projekt – att skriva sin debutroman. Men Suad gör alltid saker på sitt sätt och istället för att sitta hemma tog hon sina tillhörigheter och flyttade till drygt 500 mil. Till Jordanien.
– Jag reste iväg för att få skriva och plugga arabiska. Men jag ville också se mer av regionen, så det blev en del rundresor i Mellanöstern. Jag trivdes så bra där, säger hon.
Det känns talande för hennes liv. Suad tycks drivas av att hitta nya perspektiv och ta del av människors historier.
– Jag är ju statsvetare och jag tycker att globala frågor i stort är superspännande. De senaste åren har det blivit mycket just kring migrationsfrågan och jag tror att min bakgrund där kan göra att jag får större förståelse för de jag träffar som är på flykt.
Återvände till flyktinglägret: ”Kunde varit jag”
Sin egen flykt minns Suad dock inte alls. Hon föddes 1990 i Somalias huvudstad Mogadishu men bara ett år senare bröt inbördeskriget ut i landet. Hennes föräldrar beslöt sig då för att tillsammans med Suad och hennes storasyster fly landet. Först hamnade de i Kenya men snart fick de asyl i Sverige. 3 år gammal flyttade hon och familjen till Åtvidaberg utanför Linköping.
Själv skulle Suad inte komma att återvända till Somalia förrän 2015.
– En dag på resan besökte vi samma flyktingläger i Kenya som min familj bodde i en tid. Jag var då där på uppdrag från Migrationsverket men när jag gick omkring i lägret såg jag ju ut som alla andra, jag pratade samma språk som alla andra. I lägret träffade jag en somalisk kvinna i min ålder, hon bjöd in oss till sitt hem, som är ett tält, och jag fick veta att hon kom till lägret samtidigt som vi fick lämna det för Sverige. Då insåg jag att hon kunde ha varit jag, berättar Suad och fortsätter:
– De kom till lägret för decennier sedan men ingen av dem trodde att de skulle bli kvar. Alla hoppades ju på att det skulle bli fred igen, men så blev det inte. Och det blev för mig så starkt. Jag pratade med andra i lägret som berättade om att de levde ett helt annat, normalt liv innan kriget kom men så hamnade de här och allt förändrades. Den kontrasten mellan det som en gång var och det de är i nu stannade kvar hos mig.
Dagboksanteckningarna växte till en bok
Under resan förde Suad dagbok för att komma ihåg alla intryck. När hon sedan kom hem igen började hon skriva ned små anteckningar. Snart växte idén om huvudkaraktären Nora fram samtidigt som hon kände en frustration över hur kvinnor på flykt blir porträtterade.
– De tecknas alltid som offer helt utan kontroll över sin situation och utan att vi får veta något om det liv de levde innan. Men när jag möter min moster och mormor i Somalia och kvinnor i olika flyktingläger så får jag en helt annan bild. Men det narrativet saknas många gånger.
Hon säger att det var viktigt för hennes föräldrar att när de väl kom till Sverige skulle de återigen få bli de människor de var innan flykten.
– Det har fått mig att fått mig att fundera mycket på vad som händer med en person som är väldigt priviligerad i ett sammanhang men som förlorar allt och tvingas in i en situation där de inte längre är det.
Växt upp med tron att allt är möjligt
De funderingarna blev grunden till hennes roman ”Dina händer var fulla av liv”. I boken får vi följa Nora från hennes barndom i Somalia till att bli lyckligt gift med en framgångsrik man, samtidigt som den politiska instabiliteten i landet växer. Till sist tvingas hon fly och när hon når Sverige är hon så nedbruten att hon helst vill dö. Boken drar vissa paralleller till den historia Suads egen familj har – men hon understryker att den är helt fiktiv.
– Nej, den har inget med min familj att göra. Såklart har jag skrivit den och en del av mig finns i boken, men det här är inte vår historia. Det är en historia inspirerad av alla jag mött men inte om någon av dem.
Något hon däremot fått med sig hemifrån är tron på att allt är möjligt. Att så länge man kämpar för vad man vill i livet så går det att uppnå. Själv fann Suad skrivandet och språket tidigt och det blev ett konkret sätt för henne att nå ut.
– Jag hade tidigt ett driv och ett intresse för världen. Och när mina föräldrar såg att jag hittade skrivandet så har de verkligen gjort allt för att jag ska ha möjlighet att odla det. De köpte skrivböcker, skjutsade mig fram och tillbaka till biblioteket och gav mig verkligen ett bra självförtroende. De öppnade världen och drömmarna för mig och satte aldrig några begränsningar. Men när man då kommer ut i ett samhälle som aktivt begränsar en blir det en krock.
”Mitt mål är att jobba på FN i New York”
Hon berättar att när hon gick i grundskolan placerades hon på grund av sin bakgrund i Svenska 2. Hon ansågs inte kunna klara att läsa Svenska 1 eftersom hon inte var född i Sverige med svenska som modersmål.
– En dag när jag var 11 år berättade jag för min lärare att jag tänkte bli elevrådsordförande. Och när hon sa att jag inte kunde det eftersom jag gick i Svenska 2 trodde jag henne inte. Varför skulle jag inte kunna bli det? Klart jag kunde, jag hade ju bra betyg.
Och så blev det. Som så ofta för Suad har hon tagit sig an stora kostymer och med lätthet burit dem, något som gjort avtryck i samhället i stort. 2015 nominerades hon till en lista över framtidens kvinnliga ledare. 2016 utsågs hon till en av Sveriges 101 unga supertalanger av Veckans Affärer och samma år blev hon också årets alumn vid Linköpings universitet. 2018 hamnade hon på den prestigefyllda affärstidningen Forbes lista över "30 Under 30" och senare det året fick hon möjligheten att sommarprata i P1. Det är ingen kort lista, men allt detta har skett med ett tydligt mål i sikte:
– Mitt mål var, och är, att få jobba på FN:s högkvarter i New York. Jag har alltid velat jobba med globala frågor och jag har alltid velat skriva och berätta. Det hade varit en perfekt plats för mig. Jag hoppas att jag en dag får chansen att komma dit.
Just nu står världen öppen för Suad men sedan i mars är hon tillbaka på svensk mark igen.
Med boken klar vet hon inte riktigt vad som händer framöver, men att det är det globala som fortsätter locka är självklart.
– Jag vet inte vad jag vill göra framöver men det vore roligt att få grotta ned sig i ett nytt område. Kanske utbildning eller jämställdhetsfrågor. Men just nu ska det bara bli kul att få släppa boken.
Tre författarskap som format Suad Ali:
Jonas Hassan Khemiri och Johannes Anyuru
På högstadiet var det jätteviktigt för mig att få se personer utanför normen som skrivande människor. Några som jag faktiskt kunde relatera till.
J.K. Rowling
När Harry Potter-böckerna släpptes hade jag en så stark period då jag bara slukade dem. Det som är så starkt med skönlitteratur är att man kan få ta del av miljöer och människor man aldrig i verkligheten får chans att möta.
Chimamanda Ngozi Adichie
Chimamandas böcker har verkligen påverkat mig i allt från hennes språk till de historier hon berättar. I dag vill jag dessutom läsa böcker från hela världen och som kan ta mig till platser jag inte besökt än. Hennes böcker gör precis det.
Videon kunde inte hittas
Läs alla tidigare Baaambrudar här!
Foto: Kajsa Göransson/Norstedts Förlagsgrupp
