Nathalie Mark har sett Borat 2: ”Skratten uteblir när verkligheten överträffar fiktionen”

Tänk er tillbaka till 2006. Socialdemokraterna gör sitt sämsta val sedan 1914 och Moderatledaren Fredrik Reinfeldt väljs in som statsminister för den nystartade Alliansen. George W Bush är president i ett USA som ännu inte satt den första afroamerikanen på världens mäktigaste position. Skräckrockarna Lordi chockar schlagerfansen när Finland för första gången vinner Eurovision Song Contest. Ingen vet vad en smartphone är och på radio spelas You're Beautiful med James Blunt på repeat.

Det är i den kontexten karaktären Borat för första gången ser biodukens ljus. Sasha Baron Cohens kazakstanske tv-journalist reser till USA för att göra en dokumentär om landet och snart rullar galenskaperna igång. Jag minns än i dag chocken över att det som skildras i filmen var på riktigt. Med snillrik skärpa stack Baron Cohen hål på ett USA som ännu hade självbilden av att vara ”de goda”. Och det är den självbilden som får sig en enorm törn när han visar vilka unkna åsikter som vilar under den vackra ytan.

Och produktionen i sig var banbrytande. Endast ett fåtal personer kände till vad som faktiskt försiggick och hela 91 gånger under inspelningarna tillkallades polis. Borat drog fullkomligt mattan under fötterna på tittana och efteråt fick han en hel värld att dra usla skämt med punchlinen ”...NAAAAAT!”.

I dag är Borat nästan mer känd än skådespelaren bakom karaktären. Han har reducerats till en Halloweenutklädnad och den mörka baksidan av den amerikanska drömmen som Baron Cohen ville visa upp har allt mer fallit i glömska. Så vad är väl bättre än att 14 år senare blåsa liv i sin gamla kazakstanier och göra allt en gång till? Jo, mycket skulle det visa sig.

Borat hinner inte ens sätta sin fot på amerikansk mark innan han blir igenkänd och filmen igenom används istället flertalet andra förklädnader. Som räddning kommer Borats dotter Tutar, spelad av Maria Bakalova. Med sina 14 år är hon den äldsta ogifta kvinnan i hela Kazakstan och hon ska nu charma vicepresident Mike Pence och vinna tillbaka den respekt för hemlandet som hennes far Borat förstörde 2006.

Det är ett tappert försök. De besöker megakonservativa, kristna abortkliniker som menar att all abort är mord (även om barnets pappa också är hans morfar). De visar mensblod för republikansk överklass på en debutantbal. Och de möter vapenälskande loners som på allvar tror att Hillary Clinton dricker barnblod och tycker att Obama borde låsas in på livstid. Trots allt det börjar jag gäspa.

Inte ens i filmens klimax där Donald Trumps personlige advokat Rudy Giuliani dyker upp och filmas när han till synes vill ligga med en 15-årig tjej höjer jag på ögonbrynen. Istället dras min hand mot att planlöst scrolla mobilen ett tag.

Problemet är att världen har hunnit ikapp Borat – och sprungit långt, långt förbi. Där den första filmen visade upp en tidigare okänd del av USA och chockade tittarna med vilka åsikter folk i landet faktiskt uttryckte bakom lyckta dörrar har dörrarna 14 år senare slängts vidöppna.

Det är inte chockerande att höra någon säga att de tycker att Obama ska sitta i fängelse när landets egen president nu säger detsamma – och det med stolthet!

Det är inte chockerande att Giuliani flåsar kring en minderårig när Trump sagt att man ska ”grab them by the pussy” – och efter det vann presidentvalet.

Som det ikoniska sketchprogrammet Saturday Night Live fått erfara gång efter annan är det svårt att göra satir på en värld som redan är mer bisarr än ens sjukaste fantasier. Och det gör att Borat sedan länge spelat ut sin roll.

Om det är något jag tar med mig från filmen är det de två otroliga, judiska damerna Borat möter i en synagoga. Maken till tålamod och ömhet de uttrycker ger mig hopp om att världen kanske en dag kan komma att bli sådan att man åter chockas när unkna åsikter vädrar gryningsluft.

Läs mer:

Så spelar du Among Us med dina vänner – allt du behöver veta
Här är alla nyheter på Disney plus i november

Nathalie Mark: ”Förändring sker först när man går ut och kräver den”

Baaams Nathalie Mark skriver om upploppen efter George Floyds död i Minneapolis. ”När man i ett land är rädd för polisen så har något fundamentalt gått sönder.”

Nathalie Mark: ”Det finns bara ett offer här – och det är inte Paolo Roberto”

Under fredagen erkände Paolo Roberto att han köpt sex. Baaams Nathalie Mark skriver om att det viktiga i historien inte är Paolo själv – utan den anonyma kvinnan.”Många i prostitution är misstänkta traffickingoffer. Trafficking, alltså människohandel. Slaveri”.

Nathalie Mark: ”Star Wars kan inte pleasa alla – och de borde aldrig försökt”

Baaams Nathalie Mark har sett den nya Star Wars-filmen ”The Rise of Skywalker” – och hon är besviken. ”Filmen fullständigt struntar i vad som är en bra berättelse”.