Nathalie Mark: ”De har så ont att de inte kan gå – ändå sviker sjukvården kvinnorna”

Att vara kvinna är att från barnsben bli inpräntad att smärta är något normalt, något man bara ska stå ut med. Har du så mycket mensvärk att du kräks och svimmar? Det är bara så det är i vår familj. Gör det jätteont när du försöker använda en tampong? Använd binda istället då, det är väl ingen rättighet att ha tampong. Gör det ont när du har sex?

– ”Men ha bara analsex istället då!”, berättar Sofie, som lider av vestibulit och vaginism, att hon fått höra mer än en gång.

Hela vårt samhälle är anpassat efter män. Det är inte ett kontroversiellt uttalande, bara ett konstaterande. Storleken på mobiltelefoner är anpassade efter manshänder, kvinnor löper större risk att skadas allvarligt i bilolyckor eftersom krocktestdockorna är baserade på manskroppar – och Jämställdhetsutredningen konstaterade 2015 att kvinnor löper större risk att inte få rätt hjälp vid hjärtinfarkt eftersom behandlingarna utgår från mäns symptom.

Så det är inte förvånande, men såklart bedrövande, att se statistiken för hur nedprioriterad vården av kvinnor och icke-binära som söker vård för underlivssmärtor är. Aftonbladet och Baaams granskning av vestibulitvården i Sverige visar att 6 av 21 regioner inte har någon mottagning där patienter kan få specialiserad vård för sina problem. Var du bor i landet kommer påverka vilken vård du kan få och eftersom tidiga insatser väsentligt ökar chanserna för att bli bättre är det en ren demokratifråga – rätten till en jämlik vård.

Så varför ser det ut så?

– Det är många regioner som bortprioriterar den här sjukvården, säger bland annat Olov Grankvist, verksamhetschef Centrum för obstetrik och gynekologi i Region Västerbotten, som är en av de regioner som faktiskt har specialistvård.

Konsekvenserna blir att kvinnor får lida svåra smärtor, i vissa fall i många år. Kvinnor vi pratar med har så ont att de inte kan cykla, inte kan gå i trappor eller ha på sig tajta byxor. Många oroar sig för hur det ska bli om de vill ha barn eller hur de ska orka ha en relation där samlivet ständigt är påverkat. Att ha ett liv som mest av allt kretsar kring hur man ska undvika smärtor är inte något man ska behöva tänka på när man är 20 år. Tyvärr är de inte ensamma.

Aftonbladet och Baaam lät göra en undersökning för att se hur utbredd den här typen av smärtproblematik är och den visar att nästan 1 av 4 kvinnor har erfarenhet av sjukdomar och smärtor i underlivet. Bland de som var under 34 år var det istället 1 på 3 – men nästan var femte av de som svarade sa att smärtan var odiagnosicerad.

Och många av de vi pratar med vittnar om att vården inte heller tar smärtorna på allvar. Jennifer sökte vård för svåra underlivssmärtor – och skickades hem med mjukgörande salva och bedövningsmedel.

– Det kändes konstigt. De försökte väl hjälpa mig så gott de kunde, men jag fick inte den hjälp jag behövde, säger hon.

Flera andra vi har varit i kontakt med berättar liknande historier. En av kvinnorna uppfattar vården som att de famlar i mörker kring kvinnliga sjukdomar. Hon menar att forskningen är tunn och att behandlingarna formas därefter. En annan berättar om hur hon blivit gaslightad av vården i årtionden:

“Jag har blivit beskylld för att ljuga. Blivit tillsagd att det bara är i mitt huvud, psykosomatiskt. Blivit nekad behandling, nekad medicin, nekad remisser, nekad provtagning”.

Desperationen lyser igenom hos nästan alla vi pratar med och det enda de egentligen vill är att få bli hörda, bli tagna på allvar och bekräftade i att deras smärta inte är något man bara ”ska stå ut med”. För att det ska bli verklighet behövs en mer jämlik vård i landet och ett kraftigt förbättrat kunskapsläge inom vården. Men egentligen är det enkelt. Allt kokar ned till det Sofie sa till mig:

– Jag önskar att folk hade sagt att det inte är normalt att ha så ont.

Krönikan är en del av ett samarbete mellan Aftonbladet och Baaam där vi granskar vestibulitvården i Sverige. Läs allt om samarbetet – och hela granskningen – här!